Mina små hjärtan har öppnat ögonen. Bilderna är ett par dagar gamla, numera är dom helt öppna. Men visst är dom gulliga, med sina halvöppna ögonen, runda huvuden och fluffiga päls. Påminner om stora hamstrar.

 

Det går jättebra med kattungarna, det känns bra. Stabilt och tryggt. Men inte hade jag någon aning om att uppfödarvärlden var så manipulativ, så ond och hård. Jag förstår inte hur vissa människor kan vara så elaka ända in i benen. Det tar på den psykiska orken, senaste dagarna har inte varit annat än total kaos. 

 

Den som kan förklara för mig, hur en mamma kan behandla en ungdom i samma ålder som sina egna barn så otroligt dåligt skulle jag vara evigt tacksam. För mig kopplar det bara inte i huvudet. Hur man orkar lägga ner den energin, hur man orkar kriga när man kan hjälpas åt, lägga ner energin på katterna istället. 

 

I kväll har man nästan ifrågasatt om man tänker fortsätta med detta. Det gör mig så otroligt rasande att andra människor ska få ta ifrån mig det största intresset och ambitionen jag haft, jag vill bara få vara ifred. Snälla.

Jag vill bara få njuta av den kärlek och lycka de ger mig.