Helgen har jag spenderat med Emil. Korta, soliga dagar liggandes i min säng bland täcken och minst tio kuddar när vinden leker i gardiner och sänghimmlen. Sedan långa, svala nätter med dålig, politiskhumor, onyttigheter, fina filmer och höga snarkningar från Emil (som är förvånansvärt rogivande).

Skolångesten kommer krypandes också, men jag är inte alls redo. Men jag antar att det är en risk man måste ta, att gå på tunn is och kanske ta sig över levande, eller kanske drunkna. Annars så stannar man kvar där man står, och låter det förflutna hemsöka. 

 

Och om man ska smyga över tunn is, så kan man lika gärna dansa.